Gästinlägg från Hockeybloggaren!

Hockeybloggaren sa...
Hej på dig din gamle bloggare.

Nu tycker iallafall jag att du har väldigt FEL i det du skriver om KHK och dess supportrar i ditt blogginlägg här.
Edit Honken: Jag lägger inlägget här!

Självklart finns det en klick som alltid skriker, kräver avgångar och kräver seger i varje match.

Men sådan är inte den stora massan, jag vet, jag träffar väldigt många som jag pratar hockey med varje dag.

Problemet är att det innan säsongen var FÖRENINGEN SJÄLVA, allt från styrelse till enskilda spelare och framförallt de inom KHK som skriver på hemsidor mm.
Det var i första läget dessa som berättade för alla hur bra detta skulle bli, och att vi skulle ta oss väldigt långt redan den här säsongen, och att vi hade serien i särklass starkaste backbesättning osv.

De som hade lite självinsikt, tog nog inte allt detta som en sanning, men trots allt så har det sagts och en stor förväntning skruvades upp.
Medvetet eller omedvetet.

Nu är det ju ett faktum att man inte har levt upp till nästan något av det man lovat.
Man tappade som bekant Allettanplatsen. Vi har spelare som underpresterar något oerhört jämfört med förväntningarna. Jag nämner inga namn här. Vi har tränare som inte får ihop laget uppenbart. Vi har en sportchef som verkar oförmögen att se behovet av ersättningsspelare vid långtidsskador. Vi har en styrelse som verkar stå vid sidan av, tittar åt ett annat håll och tycker livet är toppen. Vi kan inte göra två bra matcher efter varandra. Vi förlorar nästan alla matcher på söndagar......

Men det är inte det värsta, det som gör mig och många andra riktigt jävla förbannade. Det är helt andra saker.

Det är avsaknad av vilja och A T T I T Y D när man åker ut på isen. Man säger från KHK håll att så är inte fallet. Men vi som sitter högt upp och ser helheten vi ser sådant, väldigt bra dessutom. Framförallt vi som sett KHK under många säsonger.

Det börjar redan under introt när spelarna åker in inför 3000 personer..... Redan där ser det lojt, och viljelöst ut. Inte alls den energi, och jävlarannamma som vi såg exempelvis den säsongen vi gick upp i ettan.

På isen är man ofta passiv, det tar till och med för lång tid att åka och byta, man hänger med huvudet och gliiiiider in till båset samtidigt som motståndarna gör snabba spelvändningar. Sådan kan få vilken trogen supporter som helst att se rött.

Jag tror det har sagts många gånger att vi (JAG) har ingen som helst problem att ta förluster... Bara man gör det på ett hedervärt sätt.... Man kämpar för laget i 60 minuter. Man åker skridskor, man smäller på, tappar man en puck så försöker man erövra den igen istället för att åka och byta och man ger fan i att söka burskydd inför VARJE uppspel.

Det är detta som vi som ser KHK varje match saknar, och det är det som gör att det byggs upp en frustration som tar sig uttryck i "byt tränare", "byt spelare" gång på gång.

Det är då NI ANDRA som sitter bredvid och bara läser matchreferat tycker att vi är "dumma i huvudet" som blir förbannade efter varje förlust. Men här har ni ett försök till att förklara detta.

Sammanfattningsvis: Om vi fick se ett KHK som ger allt i varje match, så har vi inga problem med att ta förluster... Så enkelt är det!

Det blev en lång kommentar, du får gärna lyfta upp det som ett gästinlägg om du vill istället.

MVH / Hockeybloggaren

Mycket bra skrivet av Karlskronas bästa och klokaste bloggare, jag bockar och bugar och förstår samtidigt lite mer..

MVH/ Honken "Harri"